120224
Dagen har gått i städningens-tecken. Mindre kul med välbehövligt!
En annan sak som är välbehövligt är att jag ska ut imorgon. Bara få vara Sofija.
Nog för att jag älskar mina huliganer till månen och tillbaka men ibland måste man få en pause från alla to-do´n.
Ossian ska sova borta för första gången och det känns lite läskigt. Han kommer givetvis att vara i trygga händer och jag litar fullt ut på min mamma.
120215
Just så här på kvällen tycks tiden stå still. Att ensam i mörkret försöka hitta en genväg till sömn slås jag alltid lika fort bort från tröttheten. Tröttheten som annars är nästintill dödlig är bortblåst så fort barnens skratt tystnar, lamporna släcks och huset blir stilla. Alltid, vareviga kväll, är drömmarnas land så nära men ändå så förbannat långt bort.
Jag är lycklig, otroligt lycklig.
Men, alltid ett men, det är många tankar som behöver sorteras och hitta lämpliga platser. Funderingar som söker svar. Ett hjärta som egentligen, mitt i allt undan skuffande, behöver lättas.
