justflippacoin

Att inte livet blir som man har tänkte sig är jag nog inte ensam om att känna.

Det som inte dödar härdar, sägs det ju. Dock känner jag mig tveksam..

Just nu, just här, så mår jag verkligen så dåligt. Det känns som om jag dör lite inombords för varje dag som går.

Vägen är lång och förbannat krokig men jag ska ta mig fram, vi ska nå dit. Hur tufft och jävligt det än kommer att vara så måste det gå. Det bara är så! Jag måste vara stark och kämpa. För barnen och mig själv.

Jag orkar inte mer.
Ett steg fram och 2 bak, hela tiden. Samma jävla visa.
Varför kommer jag aldrig dit jag ska?

Fan